Släktföreningen Sabelskjöld bildades 1967 och syftar till:

• att verka för sammanhållning inom släkten,
• att tillvarata gemensamma intressen,
• att föra en korrekt medlemsförteckning samt
• att utföra forskningar i släktens historia

Föreningen anordnar släktmöten och ger ut den årliga medlemstidningen Sabelskjöldaren. Ordinarie årsmöten med årsmötesförhandlingar hålls vartannat år och däremellan kan det bli ett släktmöte av mera informell karaktär.

Föreningen har över 600 medlemmar

Föreningen vänder sig i första hand till ättlingar till major Carl Jönsson Sabelskjöld samt ättlingars familjer. Arbetet inriktas på att samla, publicera och bevara föremål och information med koppling till släkten Sabelskjöld.

Kort historik över de första generationerna av släkten Sabelskjöld

Carl Jönsson föddes 1590 i Nyköping. Hans far var Jöns Mårtensson, fogde på Julita gård senare slottsfogde i Nyköping, och modern var Brita Larsdotter, prästdotter från Nyköping. Se bild över de tidiga leden

Carl Jönsson gick den militära banan och blev fänrik i Smålands ryttare år 1616. Han deltog i drabbningar med såväl polacker som danskar, och blev adlad under namnet Sabelskjöld år 1617. Adelsbrevet finns bevarat men som skäl för adlandet beskrivs i allmänna termer som ”trohet mot kungen” och ”ärlig och manhaftig”. Vi vet alltså inte om Carl blev adlad för någon speciell insats eller om det var hans militära karriär som helhet som föranledde upphöjelsen. Carl Sabelskjöld begärde avsked från krigsmakten 1629, han hade då uppnått majors grad.

I sina två giften hade Carl totalt åtta barn. I första giftet med Magdalena Strang hade paret döttrarna Elisabet och Brita och i nästa äktenskap, med Ingeborg Rosenstråle, föddes sex barn, fyra söner och två döttrar. Carl dog 1663 och ligger begravd i Blacksta kyrka.

Den gren av släkten Sabelskjöld som är bäst utforskad är den gren som går via Carls äldste son i andra giftet Jöns, och dennes son Carl. Carl gifte sig med Elisabet Duraeus, som var dotter till kyrkoherden i Kristdala, Johannes Bartholdus Duraeus. Även om mycket av föreningens verksamhet rör denna släktgren så ska det påpekas att alla ättlingar till majoren Carl Sabelskjöld är välkomna i vår förening.

Släkten Sabelskjöld innehade ett flertal gårdar och flyttade mellan dessa, men Jöns och senare sonen Carl tycks huvudsakligen ha bott på Bråhult i Kristdala socken, nuvarande Oskarshamns kommun.

Mot slutet av 1600-talet drabbades släkten Sabelskjöld av Carl XI:s reduktion och förlorade sina gods. Ytterligare en olycka drabbade familjen, då Carl dog i ”Lifland” 1701 under Carl XII:s fälttåg.

Hustrun Elisabet, som fortfarande bodde kvar på Bråhult med sina sex döttrar, blev änka och fick ekonomiskt mycket besvärligt. Familjen var i praktiken utblottad vilket betydde att det inte gick att gifta bort döttrarna med adelsmän som etiketten på den tiden krävde. Istället gifte sig flickorna i Bråhult med bönder från trakten och på så sätt kom släkten Sabelskjöld att breda ut sig i östra Småland och senare i hela landet och även utomlands. Detta betydde också att namnet Sabelskjöld försvann.

De sex ”välborna jungfrurna” på Bråhult var:

Christina	Ingeborg	Märta
Anna Maria	Margareta	Elisabet

Åtminstone fyra av grenarna har ättlingar idag.

För mer information om dessa ättlingar hänvisas till boken Om ätten Sabelsköld och livdragonen Carl Sabelskölds avkomlingar, samt den sabelskjöldska CD:n (finns även som USB) som finns att köpa (säljs enbart till föreningens medlemmar i medlemsbutiken).

Några ord om stavning

Namnet Sabelskjöld har stavats på en mängd sätt genom tiderna. Sabelskjöld, Sabelsköld, Sabbelskjöld med flera varianter finns i samtida skrivelser. Det hände till och med att samme person själv använde flera stavningar av efternamnet. För att komma ifrån stavningsförbistringen har släktföreningen beslutat att använda stavningen Sabelskjöld inom sin verksamhet.